Hur vi träffades

VÅR KÄRLEKSHISTORA

Men hur var det egentligen? Hur gick det till när Den Sammetsögda Mjölbpyrinsen och Kärringa Runhamn träffades?

Jenny:

Det började när jag flyttade tillbaka till Mjölby och blev granne med Edvin, en grabb som bodde på samma våningsplan.

Edvin och jag morsade artigt nån gång ibland i trapphuset, tills den dag han hade med sig en kompis hem och vi möttes när jag var på väg ner till bästa vännen Ida för att i vanlig ordning bli serverad mat, förmodligen iklädd slafsiga pyjamasbyxor och kanintofflor, och sannolikt täckt i blåmärken efter Krav Magaträningen.

Ni vet det där som filmer försöker återskapa att tiden ibland liksom... saktar ner när man ser nån? Att hjärtat liksom gör ett BA-BOOM-slag och att knäna helt plötsligt ersätts av överkokt spaghetti? Eller den där känslan när man åker Wildfire och ska till att tippa ner i första fallet, det liksom ilar till i magen? När andetaget imploderar och man märker att hakan har placerat sig på ett osmickrande sätt orimligt långt ner på magen? Ungefär så kändes det första gången jag såg David.

Stapplade in till Ida och försökte haspla ur mig att jag förmodligen har sett min drömprins, och pragmatisk som hon är så började detektivarbetet att ta reda på vem denna mystiska man var.

Följande tid var ett jäkla rännande till tittögat på dörren så fort nån gick i trapphuset. Som en följd av det hade jag alltid tvättkorgen redo vid dörren för att kunna "råka" gå ut samtidigt som David kom, och det blev också måååånga kvällar på McDonalds i Mjölby för att lyckligt suckandes beundra honom på håll.

Så, på nyårsafton ringde ett okänt nummer. Av princip svarade jag inte, men efter åtta missade samtal blev jag nyfiken. Det var David. Han ville bjuda in till nyårsfest. Fick vänligt (och faktiskt lite besviket) avböja, klockan var närmare tre på morgonen och jag var en smula berusad och dessutom på annan ort.

Men, skam den som ger sig. Det bestämdes att vi skulle ses när vi båda sovit bort den kommande huvudvärken, så det gjorde vi.

Hade högre snittpuls än en kolibri på tjack de följande dagarna, men till slut var dagen D här, Date med den Sammetsögda Mjölbyprinsen. Jag var väl lika avslappnad som ett uppstoppat Spökdjur men när väl både rödvin och dillchips trollats fram och Kejsarens Nya Stil börjat rulla gick det ju ändå rätt bra, med tanke på vad vi ska göra i augusti... 😉